Ibland blir jag så trött på alla artighetsmurar man sätter upp i den dagliga kontakten med människor. Vänner, familjemedlemmar, bekanta, alla möter man med en mask av artighet och urvattnade fraser. Ibland blir jag så trött på allt jävla tjafs och hyckleri att jag har lust att säga precis vad jag tänker och avslöja deras dubbelmoral och falskhet. Säga —Ja du tycker det är jävligt synd att du fått diabetes, men du är ju tjock och har aldrig gjort något åt det så du får nog fanimej skylla dig själv. Eller liknande. Det värsta är nog vänner från förr som letar upp mig på facebook och ska lägga till mig till vänlistan, bara för att aldrig ens säga hej. Jag är ingen jävla trofé ni kan ha som en miniatyrbild på en intetsägande lista! Prata med mig om ni vill vara mina vänner!
Då och då har jag ett frestande elakt sinne som lockar mig att vräka ur mig allt jag tycker om de människorna som låtsas vara mina vänner men inte säger ett ord till mig. Då och då har jag även ett frestande elakt sinne mot de vänner som faktiskt pratar med mig. Då kommer djävulen på axeln och viskar sanningens fraser i mitt öra när samtalet bara dryper av jantelagen och torra klicheér som alla vet bara är ord och ingen mening. När båda hela tiden låtsas vara dummare än den andra för att inte göra situationen pinsam. Jag vill bara skrika: VARFÖR VILL DU VARA MED MIG OM DET ENDA DU VILL ÄR ATT JAG SKA BEKRÄFTA DIG HELA TIDEN TJOCKA DUMMA KOSSA?
Men jag gör det inte, för jag är likadan.
lekte med elden och Luftslottet som sprängdes) är väldigt bra böcker. Men en grej störde mig nåt otroligt när jag läste dem. Det sker väldigt ofta att karaktärerna ”gör kaffe och smörgåsar”. Nästan allt de äter är kaffe och smörgåsar! I de första böckerna återkommer det i nästan varje kapitel men i den jag höll räkning på dem kommer det faktiskt bara några få gånger. I den äter de lite andra saker som lammgryta och en gång blev det smörgåstårta och Ramlösa istället.
än dem” konflikt. Den ena strider för det naturliga – hemgjord gröt, naturlig amning och samsovning fram till tonåren. Den andra strider för det konstgjorda – köpegröt, ersättning och eget rum från andra dagen. Båda sidor laddar kanonerna med forskarrapporter och barnmorskor. Sköldarna består av olika argument. De ‘naturliga’ använder sig av klyschor såsom ”Vi överlevde ju förr i tiden” och ”Vi ska inte avhysa våra barn, vi ska hålla dom nära oss”. De ‘konstgjorda’ kontrar med nya motton såsom ”Man är inte en dålig mamma för att man inte vill få pattarna trakasserade av en bebis” och ”Matvaror idag är inte lika bra som förr, det behövs tillsatser för att vi ska överleva nu!”.
moralpredikningar för det ‘naturliga’ eller ‘konstgjorda’ tills den nyblivna och osäkra föräldern helt hjärntvättats till att bli en av deras kämpar. Har du valt står du starkare i striden. Du kan stå emot gliringar och kommentarer med dina egna argument och slipper känna dåligt samvete för att du inte kör med tygblöjor alternativt för att du inte köper den järnberikade majsgröten. Beroende på vilken sida du väljer.
Det andra mönstret som uppenbarar sig när man inspekterar denna fight med lupp är att ju barnlösare talaren är, desto säkrare är de på sin sak. De som inte har några barn alls predikar gärna, högt och brett, hur du ska sköta och nära ditt barn. De som har tre låter dig allt som oftast sköta den saken själv. Varför det är så? Vem vet, de med fler barn kanske är visa nog att inse att barnen växer upp och blir starka individer utan skillnad 
på om deras mamma ammar eller ger konstgjord pulvermjölk. De har kanske fattat att människor lever sina liv efter bästa förmåga oavsett om de fick sova i mamma och pappas säng när de var små eller inte. Eller så har de helt enkelt inte tid att bry sig för de är själva upptagna av deras tremånaders som skriker av kolik samtidigt som 4 åringen kissat på sig och 7 åringen sitter fast i gungan.
