Men jag gör det inte, för jag är likadan.

Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes

Alltså, i Luftslottet som sprängdes kan man läsa detta på sidan 60 ”Han var våldsamt hungrig och ringde ner till receptionen och frågade om han kunde beställa kaffe och en smörgås vid denna tidiga morgonstund.” sidan 62 ”Mikael Blomkvist gick omedelbart till restaurangen och beställde kaffe och smörgås” och 98 ”…frågade Mikael så fort han pussat sin syster på kinden och de fått sina smörgåsar och sitt kaffe.” och slutligen 653 ”Hon satte på en panna kaffe och gjorde fyra smörgåsar…”. Fast att böckerna är väldigt välskrivna och bra så störde det här mig lite under läsningen. Töntigt, jag vet, men hänger man upp sig på något så gör man.

Ett urval av de stavfel som hittats på sidan: munnskydd, morgoneftermiddag, och istället för att, kropps del, för tjäna, rämt, vilsa, manifisterat, brevid.

För att fortsätta, det finns alltså två sidor i denna ”Jag kan allt och vet bättre än dem” konflikt. Den ena strider för det naturliga – hemgjord gröt, naturlig amning och samsovning fram till tonåren. Den andra strider för det konstgjorda – köpegröt, ersättning och eget rum från andra dagen. Båda sidor laddar kanonerna med forskarrapporter och barnmorskor. Sköldarna består av olika argument. De ‘naturliga’ använder sig av klyschor såsom ”Vi överlevde ju förr i tiden” och ”Vi ska inte avhysa våra barn, vi ska hålla dom nära oss”. De ‘konstgjorda’ kontrar med nya motton såsom ”Man är inte en dålig mamma för att man inte vill få pattarna trakasserade av en bebis” och ”Matvaror idag är inte lika bra som förr, det behövs tillsatser för att vi ska överleva nu!”.

Däremot är det svåra inte att överleva, levandes mitt i denna korseld, liggandes sömnlös nätterna igenom med ekot av kanonerna som hörs i mörkret. Nej, det svåra är att bestämma vilken sida som har rätt. Hjälp till detta beslut finns inte att få någonstans, för alla är med i kampen. Fråga en barnläkare på barnavårdscentralen på måndag och du får stöd för den ena sidans sak. Fråga en annan på onsdag och stödet har på fyra minuter raserats och argumenten lyser starka för den andra sidan.

Behöver man bestämma sig då? Ja, för besserwissarna är tuffa krigare. Ser de någon som inte valt sida än kommer de jaga dig med sina tal och moralpredikningar för det ‘naturliga’ eller ‘konstgjorda’ tills den nyblivna och osäkra föräldern helt hjärntvättats till att bli en av deras kämpar. Har du valt står du starkare i striden. Du kan stå emot gliringar och kommentarer med dina egna argument och slipper känna dåligt samvete för att du inte kör med tygblöjor alternativt för att du inte köper den järnberikade majsgröten. Beroende på vilken sida du väljer.

Det andra mönstret som uppenbarar sig när man inspekterar denna fight med lupp är att ju barnlösare talaren är, desto säkrare är de på sin sak. De som inte har några barn alls predikar gärna, högt och brett, hur du ska sköta och nära ditt barn. De som har tre låter dig allt som oftast sköta den saken själv. Varför det är så? Vem vet, de med fler barn kanske är visa nog att inse att barnen växer upp och blir starka individer utan skillnad på om deras mamma ammar eller ger konstgjord pulvermjölk. De har kanske fattat att människor lever sina liv efter bästa förmåga oavsett om de fick sova i mamma och pappas säng när de var små eller inte.  Eller så har de helt enkelt inte tid att bry sig för de är själva upptagna av deras tremånaders som skriker av kolik samtidigt som 4 åringen kissat på sig och 7 åringen sitter fast i gungan.

Den kanske viktigaste frågan återstår ändock: på vilken sida står du?

Jag har svårt att förstå hur någon kan vilja jobba igen bara några månader efter att ha fött. Vill man inte vara hemma med sin bebis? Ska hela familjen flytta eller bara hon? Varför? Vi vet att hon jobbade heltid innan hon fick barn och hennes man jobbar också. Så ekonomiskt sett kan hon inte alls behöva arbeta! Jag är hemma med mitt barn och jobbade inte innan, så jag får lägsta pengen möjliga. Mr. Right studerar så hans inkomst är inget att hurra för heller, men vi klarar månaderna ändå.

Varför behöver hon så desperat jobba att hon söker jobb i en annan kommun? Älskar hon inte sin bebis och vill spendera så mycket tid hon kan med den? Hon har aldrig ammat, det funkade tydligen inte. Så då kanske det är enklare att bara släppa bebisen ifrån sig och börja arbeta så snart inpå. Men mitt mammahjärta bara skriker; Nej! Sådär kan du väl inte göra?
Men de kunde båda lämna sin bebis till barnvakt bara ett par månader gammal, för att gå på fest. Varför? När hon berättade det lät hon stolt över att kunna slippa sin bebis och gå och festa redan. Nej! Lägg av! Jag är stolt över att ha min bebis, att Sverige är så bra att jag får vara hemma med min bebis och att jag inte behöver supa mig full för att ha kul! Vad är du för mamma?